30/5 - Resultatet

Här är då mitt slutliga resultat av våran portuppgift med fokus på normkritik!

Normkritik för mig är att någon/något är lite utöver det vanliga i en positiv mening. Vad är det vanliga egentligen? Att tjejer ska ha rosa och gilla barbie känns ju lite gammalt nu. Normkritiken börjar spegla vårt samhälle mer och mer så att alla kan få känna sig som en del av något större, oavsett kön, religion, färgen på din hud u name it.

Mitt verk visar 5 skelett i gråa toner med ord som gay, black, atheist placerat under dem. En rätt simpel bild i sig men med ett skarpt budskap. Det finns ett uttryck som lyder "inför döden är vi alla lika" och det innebär alltså att vi alla måste ju dö oavsett hur vi alla väljer att vara och uppfattas. Min bild är också lite på det spåret för att vi är likadana på insidan, vi alla har ett kallt hårt skelett att stabilisera oss på. På insidan är det inte mycket som skiljer oss åt, vi har ett hjärta, en hjärna, lungor...

Jag tycker bara att alla ska få välja sin egen väg att ta, vart den leder och gör för din existens är oviktigt för resterande befolkning. Det spelar ingen roll om jag älskar en kvinna eller man, är svart eller vit, troende eller ateist kanske? Vi människor har så mycket tankar om allting så denna bild är lite av en tankeställare. Vi alla står ju närmare varandra än vad vi egentligen tror.

Jag är faktiskt väldigt nöjd med min bild! En sak jag hade kunnat ändra på kanske är väl att det skulle kunnat vara ytterligare ett skelett till. Jag känner att i med att jag tog med två hudfärger samt två religioner så borde jag nog haft två läggningar också. Men generellt gillar jag ändå budskapet i min bild och är nöjd.

Här är min inte så bra photoshopade bild. Jag tyckte den såg väldigt bra ut på en färgglad vägg i alla fall, den sticker ut mer då. Om man jämför med människan så är ju även mitt verk rätt stort men det tycker jag ju ändå att det får vara, man ska ju stanna till lite och kanske studera det lite. 

23/5

detta blogginlägg kom tyvärr inte upp förra veckan, ber om ursäkt för det.

Det jag gjorde i alla fall var att fortsätta att måla ytterligare 3 skelett till. Efter jag gjort det så fyllde jag i dem med grå akrylfärg. Jag spädde ut färgen med extra mycket vatten för att få den väldigt ljus och lätt typ. Jag väljer att förklara den gråa färgen som "smutsig vattenpöls grå" för det var lite så den blev helt enkelt. På vissa ställen av skelettet så blev det lite mer och mörkare färger men jag tycker det snarare bidrog till effekten, lite marmoraktigt.

Sedan fyllde jag i alla kanter av skelettet med en svart tuschpenna. Jag gjorde några extra detaljer på ögonen samt fyllde i munnen svart. Sist men inset minst så skrev jag dit det som egentligen ger bilden sin förklaring, som inte bara gör det till en bild med 5 skelett. Jag placerade ut orden gay, black, catholic, white, atheist då jag kände att dem alla är rätt starka. Det som slutligen visar att oavsett vem du är så är vi alla samma på insidan och lika viktiga.

2/5

Idag har vi jobbat ed våra "portar". Jag hade lite svårt sist att komma på vad jag ville göra men nu har jag löst det problemet. Min tanke av hur porten ska se ut är att det ska vara några stycket skelett. I med att vi jobbar med normkritik så vill jag visa att oavsett vem du är, vad du gör, hur du ser ut så är vi alla trots allt likadana på insidan, vi alla har ju ett skelett, hjärta mm. 

Detta är då mitt skelett som som jag målade genom att kolla upp lite bilder på google. Jag ville ha ett relativt enkelt och lite barnsligt skelett för jag tycker att meningen blir lättare att förstå då. Jag vill liksom inte ha världens mest detaljerade utan bara ett enkelt så folk förstår direkt att det är just ett skelett. Min skiss är ju från början väldigt liten, ungefär en decimeter i höjd.

Just eftersom skissen var så liten så var jag tvungen att förstora upp den och skriva ut den. Jag la sedan den utskrivna bilden över ett stort vitt papper för att sedan fylla i skelettet med en bläckpenna. Jag tyckte att papparet var lite tjockt för att rent av kalkera av bilden på så jag använde denna tekniken i stället. När du sedan ritat med bläckpennan så kommer det under bilden att finnas kvar konturer av min målning som jag sen bara fyllde i med blyerts 

Så här fortsatte jag att måla mina skelett. Jag tror det kommer få plats 3 till så det kommer jag göra nästa gång. Självklart så kommer inte slutresultatet vara i blyerts dock utan jag tänkte nog fylla i skeletten lite med någon slags grå färg för att få lite mer 3D effekt, annars kan jag tycka att bilden blir väldigt platt.

Här är mina bilder som jag skapat samt använt mig utav! Som man ser så är ju den förtas skissen inte jättestor. 

Reflektion #Artmadethis 18/4

Idag har vi varit på en rundvandring runt i centrala Göteborg. Vi har kollat på gatukonst som gjorts  av några olika kvinnor då konstyrket är rätt mansdominerat. Det var inspirerande att se de olika verken och läsa deras tankar bakom dem.

Jag fastnade speciellt för en målning gjord av konstnären Linda Spåman. Hon gick på konstskolan för design och hantverk här i Göteborg. Hon inspireras mycket av mänskliga relationer och magi i sitt arbete. Verket vi såg hette "En dag till" och visar en tjej och ett skelett som håller tre ballonger. På marken under dem finns det även små hus så jag antar att dem typ är "jättar" av något slag. Verket går även i svartvitt mestadels vilket gör att det blir en rätt "mörk" bild, det finns dock en gul och en rosa ballong. Jag tänker liksom att bilden en gång var helt i färg men att den nu håller på att bli svartvit. Man kan liksom se det på ballongerna då en är svart men de andra har fortfarande kvar sin färg. Att det ledsamma tar över bilder och tillslut gör den helt svartvit.

Jag väljer att uppfatta bilden som att denna tjejen kanske inte mår så bra, att hon nästan känner sig död på insidan och därav skelettet. Skelettet håller även i ballonger med ledsna ansikten på så antagligen är det väl något som tynger henne, som gör henne ledsen. I bland är det ju faktiskt så att man kanske inte mår så bra även om man på utsidan är precis som vanligt. Husen under dem kanske symboliserar ett samhälle av något slag och hur samhället faktiskt ställer krav på en på flertal olika sätt som får en och må dåligt.

Verket är placerat på Vallgatan 16 vilket är en av våra mest centrala gator här i Göteborg. Varför hon satt den där vet jag inte riktigt men en sak jag har tänkt på är att solen nästan aldrig ligger på där, så där är det ofta mörkt av skugga och bilden känns rätt mörk. Jag tror nog inte hon tänkte så men i med att den ligger väldigt centralt så blir den ju sedd av väldigt många varje dag. Hennes verk är däremot inte speciellt stort och flådigt utan det är bara där liksom, om du vill stanna och kolla på det så visst men jag tror inte att Linda är ute efter att varenda människa ska se den utan hon ville ha den där för att hon kände att det kändes rätt så.

Ready-made uppgift

Jag valde att använda mig av en tidning som mitt massproducerade föremål. Tidningen har funnits med oss sen begynnelsen och jag kände att det var dags och kanske återvinna våra kära tidningar! Jag har alltid gillat att måla mina naglar väldigt mycket, som liten gjorde jag alla möjliga typer av konstvärk på just mina naglar. Idéen slog mig att man kan ju föra över trycket från en tidning på naglarna. Jag har sett folk göra det innan så det är inte så att jag kommit på världens grej men jag tyckte det var en kul ide att prova.

För några år sesam var jag helt besatt av en youtube kanal kallad "cutepolish". En tjej vid namn Sandi Crystal Ball driver den och har Nästan 3 miljoner följare. Hon gör enkla men samtidigt fina nagel tutorials som man lätt kan åstadkomma själv. Hon har gjort en video där hon gör tidningspappersnaglar och den har blivit sedd ca 20 miljoner gånger så jag tror definitivt den är uppskattad. Jag skulle säga att hon är en konstnär fast ändå någon där vi själva kan vara på samma nivå. Oftast kan konst för mig bli avancerat och andra nagelkonstnärer jobbar ju mer med naglar man kanske inte nödvändigtvis går runt med till vardags, därför uppskattande jag och fortfarande gör än idag hennes kanal.

Till min ready-made behövde jag: Vitt nagellack, Överlack, ren handsprit, en tidning, möjligtvis en sax.

Det jag gjorde var att först bara måla naglarna vita, extremt viktigt att låta dem torka helt och hållet innan du börjar på med tidningen. Bara mina ena hand hade hunnit torka så det lyckades alltså bara på den. Det du gör sen är att hälla upp lite handsprit för att sedan doppa ditt finger i. Lägg på en liten bit tidningspapper direkt och håll den där i ca 15 sekunder. Avsluta sedan ditt verk med ett lager överlack då tidningstrycket inte kommer hålla annars.

Detta är ju inte direkt ett "verk" som man liksom kan stå och beskåda utan detta är ju en slags konst som går att bära med sig, jag gillar verkligen den tanken. Jag kände att jag kunde ta mitt verk och göra det lite mer personligt just för att jag kunde dra in mitt "nagelmålande" i det.

I Sverige är eller var dagstidningen nästan en tradition innan alla surfplattor och mobiler tog över den tjänsten. Jag uppskattar nästan att ha en fysisk papperstidning mer så detta är lite av mitt sätt att bevara det. Ibland blir utvecklingen lite mycket och då kan det vara fint att ha kvar något mer "gammeldags". 

Resultatet! Det var första gången jag prövade och jag tyckte det gick helt okej, nästa gång kan nog bara bli bättre.

Reflektion Dadaism

Dada var en konstnärlig och litterär rörelse som började i Zürich, Schweiz 1916 fram till 1923. Den uppstod som en reaktion på första världskriget och nationalismen som många trodde hade lett till kriget. Dada påverkades av andra avantgardistiska rörelser som t.ex. kubism, futurism, konstruktivism, och expressionism - dess uppkomst var mycket skiftande, allt från performance art till poesi, fotografi, skulpturer, målningar och collage. Dadas estetik kännetecknades av sitt hånfulla förhållningssätt mot materialistiska och nationalistiska attityder vilket gav ett starkt inflytande på konstnärer i många städer, däribland Berlin, Hannover, Paris, New York, och Köln som alla genererade egna grupper. Rörelsen skingrades med etableringen av surrealism, men idéerna det gav upphov till har blivit grunden i olika kategorier av modern och samtida konst.

Syftet med dadaistisk konst och aktiviteter var både att bidra till att stoppa kriget och att ventilera frustration mot de nationalistiska och borgerliga konventioner som fanns. Deras anti-auktoritära hållning förde en skiftande rörelse där de motsatte sig alla former av gruppledarskap och vägledande ideologier.

Ordet dada skulle likaväl kunna vara rent bebisjoller eller till och med ordet för häst i barnspråk på franska men dada är egentligen inget annat än ett påhittat ord. Just att ordet var påhittat var viktigt eftersom det fanns ett uttalat motstånd mot dåvarande traditioner. Det de egentligen ville få fram är att det skulle gå helt emot normer. Dadaism anses ju vara en avantgardistisk konstform vilket innebär att den inte nödvändigtvis följer mallen utan är helt nyskapande och innovativ. 

Dadaistiska konstnärer är kända för sin användning av massproducerade föremål så kallade ready-mades - vardagliga föremål som kan köpas lite varsom och presenteras som konst efter mindre förändringar av konstnären. Användningen av ready-mades tvingade fram frågor och funderingar om konstnärlig kreativitet och själva definitionen av konst och dess syfte i samhället.

Duchamp var den första artisten att använda sig av ready-mades och hans val av en urinoar var garanterat för att utmana och förolämpa även sina konstnärskolleger. Det är ingen stor förändring gjord på urinoaren annat än att han vände den upp och ned och signerade den med ett fiktivt artistnamn. Genom att ta bort urinoaren från sin vardagsmiljö och placera den i ett konstsammanhang, blev Duchamp ifrågasatt av den grundläggande definitionen för konst samt även konstnärens roll i skapandet. Med titeln "Fontän” gjorde Duchamp en humoristisk och mindre seriös hänvisning till syftet med urinoar samt liknade han dem vid de berömda fontänerna utformade av renässansens och barockens konstnärer. I sin banbrytande djärvhet har hans arbeten blivit ikoniska inom Dada-rörelsen, genom respektlöshet mot både traditionella konstnärsvärderingar och produktionsmetoder .

Dada-konstverk presenterar spännande överlappningar och absurditet genom att de försöker avmystifiera konstverk i den populistiska meningen men ändå förblir tillräckligt hemlighetsfulla genom att låta betraktaren tolka verket på egen hand. Vissa dadaister porträtterade människor och scener representativt för att analysera formen och rörelse. Andra som Schwitters och Man Ray, praktiserade abstraktion för att uttrycka det metafysiska väsendet av ett ämne. Båda grupperna försökte dekonstruera dagliga händelser på utmanande och upproriska sätt. Nyckeln till att förstå hur Dada fungerar ligger i att förena till synes fåniga, hafsiga stilar med den djupa anti-borgerliga inställningen. Tzara kämpade särskilt med antagandet att Dada endast var ett uttalande; ändå blev Tzara och hans konstnärskolleger alltmer upprörda av politik och försökte hetsa till ett liknande raseri inom Dada-publiken.

Popkonst som uppstod på 50-talet i Storbritannien och som är mer känd som begrepp, liknar till stor del dadaismen då även den var en reaktion på de då dominerande idéer av abstrakt expressionism. De använde också redan upphittade föremål och bilder för att vidareutveckla konstidéer. Tillsammans med minimalism betraktas de båda som konströrelser som föregår i postmodern konst, eller är några av de tidigaste exemplaren av postordern konst i sig. En känd konstnär inom popkonsten var Andy Warhol och han anses ha lagt grunden till dess existens. Han skapade tavlor av vardagliga föremål varav hans mest kända är de av Campbell’s soppburkar samt porträtt av kända personer som Marilyn Monroe och Jackie Kennedy. 

Idag kan vi fortfarande se dadaismen i mycket vi gör, jag upplever det särskilt inom modet. Jag upplever det vara en trend att återanvända kläder och skapa nya saker av dem. Jag vet inte ens hur många gånger jag har tagit ett par gamla jeans och gjort om dem till ett par shorts t.ex. Jag såg här om dagen att den italienska märket moschino precis kommit ut med en kollektion där plaggen ser ut som papperspåsar. kläderna var dock inte gjorda utav riktigt papper men syftet var att det skulle se ut som det, en slags uppmaning till att återvinna. Jag kan definitivt se dadaistiska drag i det.

21/3

Idag har det varit lite segt då jag inte riktigt vet vad jag ska göra, tänker väl att jag lär få inspiration när jag minst anar det. Jag har även börjat skriva på min text om dadaismen men självklart behöver den fortfarande jobbas på. Generellt känner jag ändå att jag har god tid på mig och har läget under kontroll.