tisdag 28 mars 2017

Ready-made uppgift

Jag valde att använda mig av en tidning som mitt massproducerade föremål. Tidningen har funnits med oss sen begynnelsen och jag kände att det var dags och kanske återvinna våra kära tidningar! Jag har alltid gillat att måla mina naglar väldigt mycket, som liten gjorde jag alla möjliga typer av konstvärk på just mina naglar. Idéen slog mig att man kan ju föra över trycket från en tidning på naglarna. Jag har sett folk göra det innan så det är inte så att jag kommit på världens grej men jag tyckte det var en kul ide att prova.

För några år sesam var jag helt besatt av en youtube kanal kallad "cutepolish". En tjej vid namn Sandi Crystal Ball driver den och har Nästan 3 miljoner följare. Hon gör enkla men samtidigt fina nagel tutorials som man lätt kan åstadkomma själv. Hon har gjort en video där hon gör tidningspappersnaglar och den har blivit sedd ca 20 miljoner gånger så jag tror definitivt den är uppskattad. Jag skulle säga att hon är en konstnär fast ändå någon där vi själva kan vara på samma nivå. Oftast kan konst för mig bli avancerat och andra nagelkonstnärer jobbar ju mer med naglar man kanske inte nödvändigtvis går runt med till vardags, därför uppskattande jag och fortfarande gör än idag hennes kanal.

Till min ready-made behövde jag: Vitt nagellack, Överlack, ren handsprit, en tidning, möjligtvis en sax.



Det jag gjorde var att först bara måla naglarna vita, extremt viktigt att låta dem torka helt och hållet innan du börjar på med tidningen. Bara mina ena hand hade hunnit torka så det lyckades alltså bara på den. Det du gör sen är att hälla upp lite handsprit för att sedan doppa ditt finger i. Lägg på en liten bit tidningspapper direkt och håll den där i ca 15 sekunder. Avsluta sedan ditt verk med ett lager överlack då tidningstrycket inte kommer hålla annars.



Detta är ju inte direkt ett "verk" som man liksom kan stå och beskåda utan detta är ju en slags konst som går att bära med sig, jag gillar verkligen den tanken. Jag kände att jag kunde ta mitt verk och göra det lite mer personligt just för att jag kunde dra in mitt "nagelmålande" i det.

I Sverige är eller var dagstidningen nästan en tradition innan alla surfplattor och mobiler tog över den tjänsten. Jag uppskattar nästan att ha en fysisk papperstidning mer så detta är lite av mitt sätt att bevara det. Ibland blir utvecklingen lite mycket och då kan det vara fint att ha kvar något mer "gammeldags". 



Resultatet! Det var första gången jag prövade och jag tyckte det gick helt okej, nästa gång kan nog bara bli bättre.

Reflektion Dadaism

Dada var en konstnärlig och litterär rörelse som började i Zürich, Schweiz 1916 fram till 1923. Den uppstod som en reaktion på första världskriget och nationalismen som många trodde hade lett till kriget. Dada påverkades av andra avantgardistiska rörelser som t.ex. kubism, futurism, konstruktivism, och expressionism - dess uppkomst var mycket skiftande, allt från performance art till poesi, fotografi, skulpturer, målningar och collage. Dadas estetik kännetecknades av sitt hånfulla förhållningssätt mot materialistiska och nationalistiska attityder vilket gav ett starkt inflytande på konstnärer i många städer, däribland Berlin, Hannover, Paris, New York, och Köln som alla genererade egna grupper. Rörelsen skingrades med etableringen av surrealism, men idéerna det gav upphov till har blivit grunden i olika kategorier av modern och samtida konst.

Syftet med dadaistisk konst och aktiviteter var både att bidra till att stoppa kriget och att ventilera frustration mot de nationalistiska och borgerliga konventioner som fanns. Deras anti-auktoritära hållning förde en skiftande rörelse där de motsatte sig alla former av gruppledarskap och vägledande ideologier.

Ordet dada skulle likaväl kunna vara rent bebisjoller eller till och med ordet för häst i barnspråk på franska men dada är egentligen inget annat än ett påhittat ord. Just att ordet var påhittat var viktigt eftersom det fanns ett uttalat motstånd mot dåvarande traditioner. Det de egentligen ville få fram är att det skulle gå helt emot normer. Dadaism anses ju vara en avantgardistisk konstform vilket innebär att den inte nödvändigtvis följer mallen utan är helt nyskapande och innovativ. 

Dadaistiska konstnärer är kända för sin användning av massproducerade föremål så kallade ready-mades - vardagliga föremål som kan köpas lite varsom och presenteras som konst efter mindre förändringar av konstnären. Användningen av ready-mades tvingade fram frågor och funderingar om konstnärlig kreativitet och själva definitionen av konst och dess syfte i samhället.

Duchamp var den första artisten att använda sig av ready-mades och hans val av en urinoar var garanterat för att utmana och förolämpa även sina konstnärskolleger. Det är ingen stor förändring gjord på urinoaren annat än att han vände den upp och ned och signerade den med ett fiktivt artistnamn. Genom att ta bort urinoaren från sin vardagsmiljö och placera den i ett konstsammanhang, blev Duchamp ifrågasatt av den grundläggande definitionen för konst samt även konstnärens roll i skapandet. Med titeln "Fontän” gjorde Duchamp en humoristisk och mindre seriös hänvisning till syftet med urinoar samt liknade han dem vid de berömda fontänerna utformade av renässansens och barockens konstnärer. I sin banbrytande djärvhet har hans arbeten blivit ikoniska inom Dada-rörelsen, genom respektlöshet mot både traditionella konstnärsvärderingar och produktionsmetoder .

Dada-konstverk presenterar spännande överlappningar och absurditet genom att de försöker avmystifiera konstverk i den populistiska meningen men ändå förblir tillräckligt hemlighetsfulla genom att låta betraktaren tolka verket på egen hand. Vissa dadaister porträtterade människor och scener representativt för att analysera formen och rörelse. Andra som Schwitters och Man Ray, praktiserade abstraktion för att uttrycka det metafysiska väsendet av ett ämne. Båda grupperna försökte dekonstruera dagliga händelser på utmanande och upproriska sätt. Nyckeln till att förstå hur Dada fungerar ligger i att förena till synes fåniga, hafsiga stilar med den djupa anti-borgerliga inställningen. Tzara kämpade särskilt med antagandet att Dada endast var ett uttalande; ändå blev Tzara och hans konstnärskolleger alltmer upprörda av politik och försökte hetsa till ett liknande raseri inom Dada-publiken.

Popkonst som uppstod på 50-talet i Storbritannien och som är mer känd som begrepp, liknar till stor del dadaismen då även den var en reaktion på de då dominerande idéer av abstrakt expressionism. De använde också redan upphittade föremål och bilder för att vidareutveckla konstidéer. Tillsammans med minimalism betraktas de båda som konströrelser som föregår i postmodern konst, eller är några av de tidigaste exemplaren av postordern konst i sig. En känd konstnär inom popkonsten var Andy Warhol och han anses ha lagt grunden till dess existens. Han skapade tavlor av vardagliga föremål varav hans mest kända är de av Campbell’s soppburkar samt porträtt av kända personer som Marilyn Monroe och Jackie Kennedy. 

Idag kan vi fortfarande se dadaismen i mycket vi gör, jag upplever det särskilt inom modet. Jag upplever det vara en trend att återanvända kläder och skapa nya saker av dem. Jag vet inte ens hur många gånger jag har tagit ett par gamla jeans och gjort om dem till ett par shorts t.ex. Jag såg här om dagen att den italienska märket moschino precis kommit ut med en kollektion där plaggen ser ut som papperspåsar. kläderna var dock inte gjorda utav riktigt papper men syftet var att det skulle se ut som det, en slags uppmaning till att återvinna. Jag kan definitivt se dadaistiska drag i det.


tisdag 21 mars 2017

21/3

Idag har det varit lite segt då jag inte riktigt vet vad jag ska göra, tänker väl att jag lär få inspiration när jag minst anar det. Jag har även börjat skriva på min text om dadaismen men självklart behöver den fortfarande jobbas på. Generellt känner jag ändå att jag har god tid på mig och har läget under kontroll.

onsdag 15 mars 2017

14/3 Ready-made

I dag har vi pratat om så kallade "ready-mades", alltså när man tar ett objekt som redan finns och ger den ett nytt syfte/utseende. Den första ready-maden som gjordes var utav konstnären Marcel Duchamp som man skulle kunna kalla för en postmaterialist. Marcel skapade ett verk föreställande en pissoar som nu har blivit en av de mest uppmärksammade verken i modern konsthistoria. Pissoaren visade bl.a. att konsten inte alltid behöver vara vacker och "upphöjd" då konst förr ansågs finare.  

Vi fick se en film där svenska konstnären Dan Wolger berättade lite om sina tankar kring hans egen konst som kanske lite liknar Duchamps konststil, de båda jobbar med konst som inte "måste vara för ögat" .Han förklarar även att alla kan bli som Duchamp och han själv. Wolter har gjort konst till bl.a. telefonkataloger. 

Ja blev väldigt fascinerad när han sa att "du behöver inte kolla på konstverket" vilket egentligen kan stämma. Man behöver inte nödvändigtvis förstå konst, det många konstnärer är ute efter är att få en att känna något. Betraktarens tanke är nästan viktigare än verket i sig. Wolger säger även i slutet att i med att vi inte lär oss av konst gör att den fortfarande finns kvar, det gav i alla fall mig en tankeställare. 

tisdag 7 mars 2017

Reflektion Macode Linde - 7/3

Idag fick vi se ett avsnitt på svt play som handlade om konstnären Makode Linde. Han är en konstnär som jobbar mycket expressionism, alltså sättet att uttrycka tankar och åsikter genom sin konst. Han jobbar mycket med stereotyper inom rasism och blir därav både hatad och älskad. Han tar även reda på mer om konstnären Lena Svedberg som också också jobbade med starka bilder som ofta speglade politiker. Lena tog livet av sig när hon bara var 26 år.

Jag tyckte att avsnittet var väldigt intressant i början då det kretsade mest runt Makode och hans konst. Det är intressant att veta hur konstnärer som jobbar mer "extremt" tänker. Sedan kände jag lite att det spårade, det var en del märkliga klipp. Klippen visade t.ex. en mans ansikte och hur det slets av öron och hud och just den typ av konst är jag helt ärlig lite rädd för, det blir lite grovt.

Överlag tycker jag att det är intressant med konst och när det förmedlar åsikter men kanske på en viss nivå.